Jag var dubbelt peppad eftersom jag också sett fram emot att få cykla med min team kompis Dinny. Jag var rädd för att någonting skulle sätta käppar i hjulet i sista stund (sjukdom eller snöstorm eller liknande). Men min oro visade sig vara obefogad, för engångsskull klaffade allt! vädret var perfekt och vi hann med två ordentliga cykelpass innan utmattningen gjorde att vi måste sluta...
Vid första anblick blev jag ordentligt nervös, startkullen kändes enorm och hoppen lika så, till och med längden på banan var skräckingivande. Efter några timmars cyklande kände jag mig mer och mer bekväm och nu längtar jag tills jag får cykla där nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar